Pionjären Barbro Hörberg klev med sin gitarr in på en visscen dominerad av män. Hennes klarsynta och finurliga visor skildrade kvinnors liv och längtan, och de utsattas.

Som många banbrytande kvinnor var hon en kavat hårding. Men hon hade ändå rädslan som ständig följeslagare. Trots att hennes eget liv var otryggt bar hon allas orättvisor och vågade säga sanningen. Hon vågade också leva fullt ut, även under de sista åren med cancer som tog hennes liv vid endast 43 år.

Men hennes röst är odödlig och på samma gång smärtsam, rak, roligt och hoppfull. I en nutid präglad av rädsla och ovisshet fyller den oss med mod, ljus och tankar på allt det nya.